bakgatorna

ingen energi alls
inte ett dugg lust att åka till jobbet

ingen tid att njuta
ingen tid till ljuv eftertanke
allt rör på sig, inget står still

då slår det mig
just när dylan sjunger stråfen;
behind every beautiful thing there's been some kind of pain
att mitt i allt det hastiga, det kalla, det grå
finns skönheten

du kan fånga den när som helst
den finns i botten av dina skor i den mörka hallen
den finns i trottoarkantens sprickor
den finns där någonstans inom dig

min älskling skriver en bok
om att det finns inget bättre än att bara falla
att resa sig för att falla på nytt

jag har inte tid att skriva
men jag gör det ändå
för det här bitterljuva livet är mitt och ingen annans

(it's not dark yet, but it's getting there)

när du växte upp
tänkte du aldrig att någonstans är allt mycket vackrare?
det gjorde jag...

allt det där som fört förändringens vindar med sig
hände någon helt annanstans
någonstans dit jag aldrig kunde nå.

jag kunde bara sitta här i mitt trygga svenska hem
och lapa i mig spår av allt som hade fått världen
att skrika, gråta eller sjunga tillsammans

folk suckar, tittar på mig och säger
Martin du är en hopplös romantiker.

och visst är det så, vad vore livet utan drömmar?
klart att jag har suttit på en gammal sliten greyhoundbuss,
skumpandes genom nevada öknen tillsammans med
kerouac och steinbeck.
klart att jag stod där framför podiet i Washington när Luther King
höll sitt drömtal och Dylan spelade sina folksånger... klart att jag var där.

men jag är också här nu,
i en svensk stad fylld med kullerstensgator och kafeér
antikvariat fyllda till bredden av böcker
dans, musik och teater så långt ögat kan nå
och mitt i allt flickan som stulit mitt hjärta

jag skriver min egen historia
någonstans där drömmar och livet möts
och blir till ett.