det där med att växa upp
tog bilen hem till Flen idag
brassade på gammal arenarock på högsta volym
och svor åt vägbyggen och långsamma pensionärer
i en gammal hilfiger tröja fick jag byta till sommardäck
på samma bil som jag, den då så osäkra tonåringen, en gång övningskörde.
undertiden lyssnade jag till gamla blandband
fulla av blåögda blandningar av allt som då var "bra"
Gud vad den pojken kunde drömma!
det är vad jag tänker när gamla knastriga ljudbilder
målas upp framför mina ögon.
som vuxen skulle han vara så säker på vad han ville,
vart han skulle, vem han var.
de som skrev sångerna han älskade de visste allt,
de hade sett det mesta, kännt allt som går att känna
och först där skulle man kunna skapa något vackert.
inte fanns det en enda tanke på
att en sång kunde vara ett försök
att föreviga en känsla, en stund,
då du känner så mycket
att det inte kan stanna inom dig.
du har rätt, vi växer aldrig upp
det finns inga planer, det finns nu...
gör vad du vill
bara du gör det nu.
