bakgatorna

när du växte upp
tänkte du aldrig att någonstans är allt mycket vackrare?
det gjorde jag...

allt det där som fört förändringens vindar med sig
hände någon helt annanstans
någonstans dit jag aldrig kunde nå.

jag kunde bara sitta här i mitt trygga svenska hem
och lapa i mig spår av allt som hade fått världen
att skrika, gråta eller sjunga tillsammans

folk suckar, tittar på mig och säger
Martin du är en hopplös romantiker.

och visst är det så, vad vore livet utan drömmar?
klart att jag har suttit på en gammal sliten greyhoundbuss,
skumpandes genom nevada öknen tillsammans med
kerouac och steinbeck.
klart att jag stod där framför podiet i Washington när Luther King
höll sitt drömtal och Dylan spelade sina folksånger... klart att jag var där.

men jag är också här nu,
i en svensk stad fylld med kullerstensgator och kafeér
antikvariat fyllda till bredden av böcker
dans, musik och teater så långt ögat kan nå
och mitt i allt flickan som stulit mitt hjärta

jag skriver min egen historia
någonstans där drömmar och livet möts
och blir till ett.