bakgatorna

soundtrack: van morrison -into the mystic

vad gör en lång resa med själen?
skalar den av förväntningar och fördomar
tills allt som vi ser och hör når oss ända innanför huden.
är det därför vi står där så små och försvarslösa
mot alla dessa känslor och intryck som forsar emot oss?

jag vet verkligen inte vad jag ska skriva om bilresan
genom barndomens drömmars land.
alla dessa fantasier som blev tvungna att lämna plats
åt det som jag plötsligt kunde ta på.

det var inte längre tom saywer och huckleberry finn som stod vid flodkanten
där fanns bara jag, och alla drömmar ifrån nätter långt borta.
elvis gick inte längre på beale street, dylan satt inte längre på
ett café i the village... utan där var jag och mina sköra fantasier.

jag kände igen allt ifrån steinbecks böcker
och samtidigt var allt annorlunda.

hur fantastiskt och oförutsägbart är inte livet
när det slår emot en med allt det vackra,
allt det bräckliga och allt det trasiga...
allt det som gör livet till ett ständigt pågående mysterium.
och efteråt sitter du i hemmets trygga vrå
sliten, andfådd och nött som en välläst pocketbok
och pustar ut.

jag vet att jag är en drömmare
och kajsa, hon är en virvelvind...
när vindar och drömmar får dansa tillsammans
kan vad som helst hända.

tillsammans upplevde vi ett otroligt äventyr
och jag älskar äventyr.