bakgatorna

regnet smattrar mot rutan
vinden tar nya tag och det går inte att sova längre.
gråsprängda dagar som dessa känns som
en enda lång gryning som sakta vandrar in i skymning...
jag vaknar aldrig riktigt.

dessa gråsprängda dagar ropar inte efter mycket;
gummihjul mot våt asfalt, nytryckta kvällstidningar
ångande tekoppar, brustna röster som sjunger mot
den eviga grå massan ovanför.

ni är inte revolutionernas dagar
inte de dagar vi skriver sånger om...
ni är de små dagarna som gör livet värt att leva
slumrande drömmande dagar som viskar
om små äventyr, febriga kinder och vinden i håret.

vi formar vårt eget öde, dessa gråsprängda dagar

"the lady's with me now since I showed her how
 to lay her lily hand in mine..."
   -Townes Van Zandt