livets vandring
Naturens skönhet här är överväldigande
Det känns ibland som att jag drunknar i dess storhet.
Den svala brisen nedifrån sjön sveper in och svalkar min heta panna.
Fiskmåsarna slåss över lite bröd jag har kastat ut,
skäggdoppingen leker nere i viken
och häromdagen dog en liten knipunge i forsen.
Vi tog upp henne och grävde en grav intill strömmen där hon för alltid
kan höra vattnets brus.
Det skänker så mycket kraft att bara slippa höra bilarnas tutande och studenternas skrålande.
Flaskor som krossas mot asfalten och svartsjuka par som grälar nere i gränden.
Häruppe, efter att storlommen med sin vackra klagande stämma sagt god natt,
då härskar tystnaden och min sömn är djup när ugglorna sveper iväg
för sin nattliga jakt.
Här ute möts livet och döden, den lilla knipungens kropp kommer multna ner
till svart mullig jord där nytt liv sedan föds.
Och vattnet i forsen som slår mot stenarna där nedanför kommer aldrig att glömma
den lilla fågeln som häromdagen fick se solens ljus för sista gången.
Den ärar hennes minne genom att fortsätta flyta, forsa och bryta sig fram
så som livet gör. Som en ständigt porlande sång under himlarnas vandring.
