bröllop
Finns det ord nog att beskriva...
kan jag ens få dig att ana hur det kändes?
Det tror jag inte, men jag kan försöka.
Tänk höga fjäll-landskap där örnarna flyger fritt,
där vargarna ylar under månens sken
och höstvinden viner över kalfjällen.
Tänk en varm timmerkyrka högst däruppe
fylld av skratt, sång och tända ljus.
Dylans flicka från landet i norr som sjungs i stämmor
tills tårarna brister.
Baby som skrider klädd i vitt mot mig
och fram till trä-altaret
till tonerna av nu kan du få mig så lätt
prästen som känner oss och allt vi vart igenom tillsammans,
berättar historier om drottninggatan
och taken över norrköping.
vi dansade ut ur kyrkan och in i vinden
till eldkvarns konfettiregn och våra käras jubel
skratten å tårarna ville aldrig ta slut
borden som var dukade för kungar och drottningar
all kärlek som rymdes i det lilla sällskapet,
skålarna, talen och musiken
Sen sjöng jag Tommy och hans mamma
för henne, så fint jag bara kunde
Vi dansade in i natten
och Sam Cookes röst ville aldrig tystna...
