ett piano spelar någonstans

igårkväll, mörkret låg tätt utanför 
snön hängde tung över trädgrenarna
medans kalla vindar ilade längs gathörnen.

innanför köksfönstret fanns värmen,
tända värmeljus lyste upp de mörka väggarna.
vi satt länge och pratade tills teét i våra koppar hade kallnat.

vi vände uppochner på människan och hennes hemligheter
demoner vi bär med oss...

så mycket som klarnade
så mycket som släppte
tills jag var alldeles varm och matt inombords...

ikväll sitter jag och undrar om det finns fler
som får älska sin bästa vän...


som jag älskar min.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0