bakgatorna

jag kör bilen hem mot kullarna i Åby,
lyssnar på "mammas nya kille" i P3
och småskrattar för mig själv.

ändå hör jag en röst långt inifrån som säger;
vad gör du för mänskligheten just nu, hur mycket utvecklas du som person?!
vore det inte bättre att lyssna på en debatt om finanskrisen
eller kanske situationen nere i Israel... läsa Barack Obamas självbiografi och lära känna
amerikas "frälsare" som ska leda dem till förändring.

men måste allt vara så förbaskat svårt?
kan man inte bara få vara glad för att vara vid liv någon gång ibland.

jag älskar att stå på vaxkupan och snacka amerikanska singer-songwriters,
att njuta av kaffet uppe på bagarstugans bröddoftande höloft,
att älska min ängel ifrån den första stund på morgonen
då mina trötta ögon än en gång möter dagens ljus.

för vad spelar bensinpriserna för roll när hon säger
kör! kör snabbare än vinden
jag vill vara ett vitt streck över östgötaslätten en kylig vintermorgon.