landet av snö
"they call my home the land of snow"
the Band skrålar ur högtalarna i bilen.
jag är på väg till mitt barnahem för ännu en jul...
och så kom den då till sist.
just när vi slutat hoppas,
när vi var redo att sluta tro
då föll den över oss.
stora vita flingor lade sig över granar och fält.
de föll för oss som älskar att leva,
de föll för dem som nästat slutat tro,
för de fattiga för de rika, stora som små....
en vit jul som tillhör oss alla
(och det ska väl mycket till om inte jultomten kommer i år med)
the Band skrålar ur högtalarna i bilen.
jag är på väg till mitt barnahem för ännu en jul...
och så kom den då till sist.
just när vi slutat hoppas,
när vi var redo att sluta tro
då föll den över oss.
stora vita flingor lade sig över granar och fält.
de föll för oss som älskar att leva,
de föll för dem som nästat slutat tro,
för de fattiga för de rika, stora som små....
en vit jul som tillhör oss alla
(och det ska väl mycket till om inte jultomten kommer i år med)
en tågbiljett hem
soundtrack: Townes Van Zandt - Marie
när du sitter där framför tv'n med en varm glögg i handen
sneglandes på alla paket under din fylliga kungsgran,
kan du då inte skänka en tanke till dem som inte har det så lätt.
när du öppnar din tionde julklapp innehållandes vaser
och silverljusstakar som du aldrig kommer att använda
varför inte be för dem som inte ens har ett tak över huvudet.
de som försöker hålla kylan borta med
en pappkartong och en evig längtan
efter något bättre.
(tänk på de som inte ens har råd med en tågbiljett hem)
mitt december
föddes jag i det här?
disiga grå dagar då man knappt kan se något ljus...
(it's not dark yet but it's getting there)
nej, jag minns pulkabackar som aldrig tog slut,
stjärnor som var större än natthimlen själv.
metervis med istappar längs takrännorna
och knarret från snön under fötterna.
cyklarna hade vi ställt in för längesen,
det var på sparken man tog sig till skolan
vilt tjoandes nedför backarna.
med rosiga kinder, frost i både luva och vantar
kom vi instövlandes i värmen.
rykande het choklad och mjuka filtar välkomnade oss.
och lagom när känseln kommit tillbaka till tårna
då bar det av ut igen, ut på nya äventyr i snöyran.
det mina damer och herrar är mitt december
disiga grå dagar då man knappt kan se något ljus...
(it's not dark yet but it's getting there)
nej, jag minns pulkabackar som aldrig tog slut,
stjärnor som var större än natthimlen själv.
metervis med istappar längs takrännorna
och knarret från snön under fötterna.
cyklarna hade vi ställt in för längesen,
det var på sparken man tog sig till skolan
vilt tjoandes nedför backarna.
med rosiga kinder, frost i både luva och vantar
kom vi instövlandes i värmen.
rykande het choklad och mjuka filtar välkomnade oss.
och lagom när känseln kommit tillbaka till tårna
då bar det av ut igen, ut på nya äventyr i snöyran.
det mina damer och herrar är mitt december
efter en evighet
för första gången efter vad som bara kan beskrivas som en evighet
tittar solens varma strålar än en gång ner utöver östgötaslätten
jag sitter i bilen och kör mot ljuset
glasvegas gitarrer dånar ur högtalarna
jag har ingen aning om hur fort det går...
men inte kan det vara riktigt lagligt.
blodet pumpar på nytt genom min kropp
inget kan stoppa oss nu.
solen värmer, ger ny energi
sådan som man bara saknar när den är borta.
kärlek och poesi får nya krafter, tar nya tag.
(och jag är mitt i det)
det täta mörkret som legat tryckande mot balkongen utanför
hade varit outhärdligt, om inte för min vita ängel.
tittar solens varma strålar än en gång ner utöver östgötaslätten
jag sitter i bilen och kör mot ljuset
glasvegas gitarrer dånar ur högtalarna
jag har ingen aning om hur fort det går...
men inte kan det vara riktigt lagligt.
blodet pumpar på nytt genom min kropp
inget kan stoppa oss nu.
solen värmer, ger ny energi
sådan som man bara saknar när den är borta.
kärlek och poesi får nya krafter, tar nya tag.
(och jag är mitt i det)
det täta mörkret som legat tryckande mot balkongen utanför
hade varit outhärdligt, om inte för min vita ängel.
