bakgatorna

för första gången efter vad som bara kan beskrivas som en evighet
tittar solens varma strålar än en gång ner utöver östgötaslätten

jag sitter i bilen och kör mot ljuset
glasvegas gitarrer dånar ur högtalarna
jag har ingen aning om hur fort det går...
men inte kan det vara riktigt lagligt.
blodet pumpar på nytt genom min kropp
inget kan stoppa oss nu.

solen värmer, ger ny energi
sådan som man bara saknar när den är borta.
kärlek och poesi får nya krafter, tar nya tag.
(och jag är mitt i det)


det täta mörkret som legat tryckande mot balkongen utanför
hade varit outhärdligt, om inte för min vita ängel.