bakgatorna

föddes jag i det här?
disiga grå dagar då man knappt kan se något ljus...
(it's not dark yet but it's getting there)

nej, jag minns pulkabackar som aldrig tog slut,
stjärnor som var större än natthimlen själv.
metervis med istappar längs takrännorna
och knarret från snön under fötterna.

cyklarna hade vi ställt in för längesen,
det var på sparken man tog sig till skolan
vilt tjoandes nedför backarna.

med rosiga kinder, frost i både luva och vantar
kom vi instövlandes i värmen.
rykande het choklad och mjuka filtar välkomnade oss.

och lagom när känseln kommit tillbaka till tårna
då bar det av ut igen, ut på nya äventyr i snöyran.

det mina damer och herrar är mitt december